NeuroAffective Touch® (NATouch™)
En särskild kär upptäckt bland metoder som ger struktur och håller vakt i den sårbara läkningens tjänst är Neuroaffective touch. På ett finstämt sätt lyckas den tillgodose många av de behovsdimensioner som angår den moderna människan. Den kan passa bra vid anknytningssvårigheter, existentiell leda, affektfobi och dissociation, ensamhet och utanförskap, oförlöst sorg, skuld och skam samt för arbete med listiga anpassningar, utvecklade för överlevnad men som istället kommit att begränsa och i värsta fall kollapsa det liv de var ämnade att skydda.
Metoden är skapad och utvecklad av Aline La Pierre, en kvinna ur generationen av traumafälts-pionjärer som Bessel van der Kolk (The body keeps the score) och Peter Levine (grundare av Somatic Experiencing). Här möts psykoterapi och somatisk terapi i en balanserad relation som tillåter avancerad läkning av annars svåråtkomliga tidiga trauman. Många som en gång provat denna terapiform går aldrig tillbaka helt till enbart samtalsterapi då den erbjuder en ovärderlig ingång till den egna kroppens enorma bank av minneslagring och inre vetande som aldrig sviker. En oslagbar metod för den som önskar omfamna livets allra första början i sin individuerings- och läkningsprocess.
neuroaffectivetouch.com
Embody your soul
Embody your soul
NeuroAffective Touch® (NATouch™)
Neuroaffective touch är en psykoterapiform som utgår ifrån neurologisk forskning och använder somatisk psykologi, beröring samt kroppsfokuserade tekniker som vitala psykobiologiska interventioner (NATouch, 2021). NATouch når dimensioner hos personen som inte kan nås av enbart samtalsterapi.
Perspektiv på trauma
Neuraffective touch har en icke patologiserande syn på trauma och bygger på ny traumaforskning och kunskap om prenatala och prekognitiva upplevelser. Tidiga trauman och anknytningstrauman medför mer dissociativ coping och metoden är därför utvecklad för att kunna reglera nervsystemet bortom vad som fungerar vid chocktrauman och fight/flight-relaterad coping.
Beröring i psykoterapi
Beröring kan anses vara ett känsligt ämne, kanske undrar någon t.ex. om beröring i terapirummet inte skapar för mycket intimitet i terapirelationen och ger upphov till ett osunt beroende?
I NATouch är målet en sann självständighet grundad i tillgodosedda behov av trygghet och man räds inte faktumet att dessa behov uppstår i en naturlig ordning som speglar människans väsen och varande. Förståelsen av vad som händer med våra nervsystem, livskraft och möjlighet att existera som följd av tidiga trauman är lite annorlunda än den som traditionellt förekommer i andra terapiformer som PDT eller KBT. Man tänker t.ex. inte att klienten med anknytningstrauma ska kunna läka enbart genom exponering för egen smärta, egen kontakt med känslor, omstrukturering av tankar, problemlösning eller ens relationell trygghet som bygger på samtalskontakt. Istället ser man att första steget mot läkning är att få ta emot något man genuint behöver även om man inte själv vet vad det är till en början. Ofta visar sig beröring (eller möjligheten att ha alternativet att uppleva eller välja bort någon form av fysisk kontakt under behandlingsarbetet) vara avgörande för att hamna i ett tillstånd där anknytningsrelaterade behov ens går att upptäcka.
Exempel på behov av beröring/beröring som alternativ i terapiarbetet kan vara; ett stabilt stöd från händer under ryggen, en varm kudde på magen eller att terapeuten sitter en bit bort så att klienten får tillräckligt med utrymme att känna sig själv utan att för den del behöva vara helt ensam. När detta sker till belåtenhet läggs grunden för sann självtillit och en vilja att existera i befintlig form vilket är en given förutsättning för att nå andra självförankrade mål i både terapin och i livet.
För vem passar metoden?
Neuroaffective touch är särskilt anpassad för personer som har upplevt tidiga trauman, anknytningstrauman och emotionell försummelse. Dessa upplevelser är i olika grad vanligt förekommande hos oss människor och metoden passar således även många. Metoden är flexibel och anpassas efter behov med signalupptagning genom kroppen, i nuet. Exempel på andra symptombilder och problem som ofta svarar bra på metoden är; PTSD och komplex traumatisering, olika former av bortkoppling/dissociation, utmattningssyndrom, smärtproblematik, ångest och oro, depression, sömnsvårigheter, spänningshuvudvärk, tinnitus, rastlöshet och energi som inte finner utlopp, relationssvårigheter och hypokondri/hälsoångest. De flesta former av psykosomatik och konflikter med kroppen kan ofta behandlas effektivt med denna metod.
Hur kan en första session se ut?
En första provsession kan handla om att bekanta sig med metodens perspektiv på människan och att börja närma sig kroppen genom somatisk kontemplation vilket påminner om medveten närvaro men har ett bredare terapeutiskt syfte. Sessionerna kan utföras med klienten sittande, halvliggande i en fåtölj eller liggande på en brits utifrån vad som föredras av klienten. I början av en session ägnas ofta lite tid till att skapa fysisk bekvämlighet med hjälp av värmekuddar och filtar. Sedan påbörjas en psykoterapeutisk dialog mellan klient och terapeut där upplevelser och behov utforskas och tas omhand. Ibland arbetar man med att understödja en sundare dialog mellan klientens kropp och sinne och andra gånger kan det bli viktigt att ge utrymme, skydd eller stöd till en del av kroppen som börjar uttrycka sig i form av förnimmelser och vitala upplevelser.
Kroppens dimensioner och det omedvetna
Genom NATouch kan vi nå kroppens samtliga dimensioner (hud, nervsystem, skelett, muskler, inre organ, sinnesorgan, energidimensioner, cirkulatoriska system, endokrina system, etc.) Kroppsfokuserat terapiarbete öppnar alltså upp för ett vidare utforskande än vårt rationella sinne kan greppa och ofta beskriver klienter terapiarbetet som att ”gå in i en annan värld man knappt visste fanns” men som samtidigt känns högst angelägen och där man får en tillfredsställande kontakt med sig själv. Det kan förklaras med att vår kropp är vårt varande själv medan sinnet kan beskrivas som vårt tänkande själv.
Att vara närvarande i sin kropp kan låta som en enkel och självklar sak men för de allra flesta finns det goda skäl till att fysiska spänningar och mentala försvar byggts upp under livets gång med syftet att skydda oss från att behöva känna effekterna av svåra livsupplevelser. Att återupptäcka och återerövra kroppens dimensioner kan därför bli en mycket meningsfull upplevelse som är svår att beskriva i ord men som kan kännas mycket starkt och ändå bli fullt begriplig för klienten bortom orden.
Under processens gång kan det även uppstå plågsamma stunder då man återbesöker traumatiska upplevelser. Terapeuten ser alltid till att guida processen så att eventuella obehag inte passerar klientens toleransfönster utan integreras mot reparation och ökad trygghet.